Lördagen den 12 januari 2019

samlades en rekordstor åhörarskara på balkongen i Sune Carlssons stora båthall på varvet i Saltsjöbaden för en dryg timmes spännande och roande underhållning. Det var ägaren, tillika medlemmen i Sällskapet, Sune själv, som berättade om sina öden och äventyr på de stora haven i de stora sammanhangen, EM, VM, Olympiska Spel, Guldpokalen mm. Vi fick en härligt personlig redogörelse om början på hans båda parallella karriärer, storseglarens och båtbyggarens/varvsbyggarens.

Till sin första stora segling utomlands, EM för Starbåtar utanför Lissabon 1953, åkte han och gasten tåg. De var båda båda 20-åringar, utrustade med mackor som deras mammor brett. Mackorna räckte till Paris. Väl framme hamnade de på ett förbeställt hotell som visade sig vara för dyrt, så de fick flytta upp i bergen till ett enklare rum med belysning i form av en glödlampa som hängde i sin ledning från taket. De vann inte, de kom 6:a, och Sune var mycket belåten med början på sin internationella karriär.

Hans första båtar byggdes i en enkel lokal utanför stan, till vilken han och hans kompis, Olle, cyklade efter jobbet med virket, som inköptes hos Fanérkompaniet i Frihamnen, på cykel. 1964 ville en tacksam och välbeställd båtköpare hjälpa honom med finansieringen så att han kunde köpa Moranäsvarvet i Saltsjöbaden, som då var rätt nedgånget. Han fick kontakt med Wallenberg och blev ombedd att komma upp  på banken och presentera en affärsplan och en budget. “Va f-n” sa Sune, “jag hade ju aldrig hört ordet affärsplan, men jag fick till något så banken blev nöjd”. Själv kan också känna sig nöjd med det han har åstadkommit tillsammans med, vilket han tydligt framhåller, sin hustru “Solan” , en dotter och två söner. varav en, Leif, numera driver det stora och framgångsrika varvet. Det har producerat en lång rad med framgångsrika tävlingsbåtar, Starbåtar, 5,5:or och 6:or, förutom alla motorbåtar och reparationer.

Sune själv njuter numera sitt otium, bland annat genom att varje fredag bjuda gamla medarbetare och kompisar på kaffe, bullen förväntas man ta med sig, på balkongen för en timmes snack och skratt om gamla minnen. Vi Chapmanvänner är glada och tacksamma över att ha fått vara med om en sådan tillställning och komma en stor personlighet inpå livet, en som inte bara bjuder på kaffe utan också på sig själv.